Nya vyer

image
Njuter av härliga, om än blåsiga, dagar i Fjällbacka på Västkusten. Frisyren eller min bandana sitter bra iaf. Haha. Vyn av den vackra skärgården har bränt sig fast på näthinnan och känslan, när vi gick där i blåsten på klipporna i Valö naturreservat igår, kommer jag att kunna leva på länge. Hela familjen bara var. Jag kände mig så frisk! Ingen tanke på cancer eller behandlingen på hela dagen. Så himla underbart!

För att ett par veckor sen googlade jag på alla möjliga resmål utomlands bara för att jag ville komma bort. Men egentligen är det ju bara att sätta sig i bilen och utforska vårt vackra land! Man blir ju hemmablind och måste verkligen påminna sig om det ibland.

imageVisst, sen var det det där med vädret och längtan efter varma sommarkvällar… Men igen, och egentligen, så är det bara att sänka kraven och tänka om… Något jag varit tvungen att göra denna sommar för att jag inte ska vara i solen alltför mycket (huden blir ännu känsligare pga av cytostatika behandlingen) och för att jag inte kan bada (pga Picclinen i armen).

Det kändes jobbigt i början, men det funkar. Till och med ganska bra. Inga tankar på att behöva gömma sig i vassen eller pressa i solen för att bli brun. Bara att göra det bästa av situationen. Njuta ändå. På ett annat sätt. Med ett glas alkoholfri cider i handen. Hehe. Duger alldeles utmärkt det med. Livet känns underbart ändå, bara man lever… Sen när de där pangdagarna väl kommer, så gäller det att ta in och njuta ännu mer. Hoppas innerligt att kunna ha kvar den inställningen även när jag är tillbaks i min gamla vardag med begränsat antal semesterdagar…

I början på sommarlovet sa sonen så klokt: Mamma, nästan skönt att vi inte har planerat något i sommar. Då behöver vi inte stressa iväg…

Så klokt. Här och nu. Om och om igen. Bara vara. Sänka kraven. Hoppas detta även kan inspirera dig som läser på något sätt! Kram!❤️

image

 

Semester

image

Dimman är över för denna gång och vi har åkt till Västkusten för att se lite annat och komma bort från sjukhus och vårdcentraler. Efter en underbar kväll i Göteborg igår, så vaknade vi till de fruktansvärda nyheterna från Nice i morse.

Man vill inte tro att det är sant. Människor, som förmodligen njöt på samma sätt som vi gjorde igår. Människor som med sin egen lilla historia, kamp och livslust har förlorat sitt liv. På ett helt meningslöst och fruktansvärt sätt. Plötsligt. Bara sådär. Igen. Så vidrigt och avskyvärt. Man kan inte ta in det.

Mina tankar går till Frankrike, alla offer, deras nära och kära, ja, alla mäniskor som bara vill och ville ha ett bra liv, utan våld och terror. Ett liv med det mest grundläggande: Frihet! ❤️

Vi försöker fortsätta att njuta av våra semesterdagar. Barnen somnade direkt efter en heldag på Liseberg. Efter att jag själv mest har varit bänkad idag (och funderat över en tant-recension av Liseberg…), så blir det väldigt skönt med sängläge nu.

Kramar & kärlek till er! Ta hand om er!❤️