Kärt återseende med Medelhavet

image

Bada. Torka. Bada. Torka. Det är nog det vi har gjort mest den senaste veckan. Ätit gott, umgåtts med familjen, skrattat, njutit av värmen. Medelhavet. Färgerna. Bara varit. Fri. Bada. Torka. Bada. Torka.

Med varje dopp och simtag har jag tagit mig längre bort från förra sommarens känsla av instängdhet. Semestern blir lite som en rehab. Häromkvällen, när jag skulle tvätta våra handdukar i den för mig främmande tvättmaskinen i huset som vi hyr här på Sardinien, så blev jag påmind… Jag valde ett tvättprogram – som även efter några timmar aldrig ville ta slut! Just när man trodde att den var klar, så satte den igång igen. Väntan. Men nu då. Nej. Det blev en krock mellan glädjen över att handdukarna skulle bli rena och en irritation och frustration över att jag aldrig kunde öppna luckan för att ta ut handdukarna, hänga upp och torka dem i de ljumma vindarna. Lite så var det väl som det kändes förra året… Omtumlande. Man följde ett behandlingsprogram för att bli frisk,  men längtade så efter att få komma ut. Ibland ville det aldrig ta slut.

Bada. Torka. Bada. Torka. Jag är ute. Fri. Kan välja mitt eget program. Tar inget för givet längre. Tacksam. Dags för ett dopp igen! Kramar! ❤️

image

Ett (h)år!

imageHoppas ni alla som firar, har haft en fin midsommar!

I år satt blommorna kvar i håret igen! Så fort går det. Snubblade över mitt blogginlägg från för exakt ett år sen som innehöll den översta bilden. Det var ovant att inte ha något hår, att inte känna sommarvindarna smeka det, att visa sig så, samtidigt som man bjöds på nya upplevelser…bland annat skrev jag om känslan och ljudet när skalle och torr mossa möts… En mycket udda känsla! Haha. Hur jag nu kom på det…

Var tvungen att gå till samma ställe och testa hur det känns idag?! Inte lika naket, stickigt och utsatt, däremot mjukt och som att lägga sig på en lite tunnare fjädrad kudde – sen fastnade det en himla massa mossa i lockarna! Klick. En selfie för att kunna jämföra nästa år igen. Man blir mer medveten om förändringar.

Nu är det bara en vecka kvar till en längre sommarledighet! Längtar! Kan inte undvika att repetera mig och nämna den ständigt återkommande “nya” frihetskänslan. Fast jag rakar ben och armhålor för fullt igen… Hm. Allt har sin tid.❤️

Jag dööör! Eller inte.

image

“Jag dööör!” Hur många gånger har man inte sagt det i livet? Man kan dö av rädsla, skratt, skam, pinsamheter, känslan av att inte passa in i normen, allt möjligt! Man säger det. Men man dör ju inte varje gång. Tackolov.

När man sitter och får ett cancerbesked, så tänker man samma sak. – Jag dööör! Bara att det är på riktigt! Hur ska det bli nu? Hur kommer mitt liv att sluta? Hur ska jag berätta för barnen… Många jobbiga tankar inom några sekunder som känns som en evighet, samtidigt som hjärtat slits isär… Tills läkaren säger: Men, vi har en plan som kan hjälpa dig…

Nej, så jag dog inte på stört. Inte där heller. Tur. Jag fick kämpa istället, lära mig att jag kan vara stark när jag inte har något annat val, acceptera att saker och ting är som de är, här och nu, men att de inte behöver vara så för alltid. Vissa saker kan man påverka just nu, andra inte, men de kanske går att påverka i framtiden igen. – Chilla och ta det lugnt! som barnen kan säga. Jag dööör…eller inte. Inte nu.

Denna sommar ska jag fortsätta med det, min mentala träning. Jag har fått tillbaks friheten! Min förpackning och mitt utseende kanske har fått sig några skavanker, eller fler (!), men de är en följd av mina erfarenheter. De dödade inte, men de härdade. Innehållet är fortfarande detsamma, det kanske har fått sig lite mer krydda bara, haha. Njut!

Jag kommer inte att vara superbrunbränd, då jag ska vara extra försiktig med sol efter förra årets strålning (jag har t o m surfat på kroppstäckande badkläder, fniss), so what. Jag dör inte av att vara blek. Tränad? Ja, men på mina premisser. Jag kommer inte att lyssna på diskussioner om kroppsideal längre, för det är alldeles för individuellt. Var och en får känna efter och bestämma själv. Jag ska själv försöka att hålla tyst också. Försöka att inte bli påverkad. Njuta istället!

Det är svårt, jag vet, men jag ska bannemej försöka! Tänk om man istället bara kunde inspirera varandra, att vara sig själv och njuta av livet. Acceptera och förstå att alla har olika sätt, faser och givna omständigheter att göra det på. Så mycket enklare det skulle vara att bara kunna njuta.

Orkidéerna i vårt köksfönster ger mig inspiration. När de har blommat ut, när man gett dem lite vatten genom årstiderna och när man egentligen tycker att de är tråkiga och uträknade, så börjar de plötsligt blomma igen – med full kraft. Nej, de dog inte heller! De tog vara på livet inombords för att kunna blomma utåt. Precis så!❤️

 

Hej sommar!

image

Det går inte en dag just nu, då jag inte tänker på hur det var för ett år sen… Något som gör sig påmind lite då och då…

Juni, den första sommarmånaden. Jag väntade på att tappa håret efter den nya cellgiftskuren… Denna tid då allt är i blom och gräset är som grönast. På alla sidor! Stora förväntningar och planer inför sommaren, sommarlov, semester och ledighet. Glädje. Längtan. Frihetskänsla.

I motsats till det, känslan att vara instängd i sin kropp. Att vara inskränkt i sitt sätt att leva. Följa en behandlingsplan utan att kunna säga emot. Bara följa med vare sig man vill eller inte.

Att stå kvar på perrongen vinkandes när tågen stannar och se dem åka iväg… Det var nog den tuffaste biten. Innerst inne. Även om jag hade en bra sommar efter omständigheterna. Men den känslan glömmer jag aldrig och gör mig ödmjuk inför andras liknande situationer och min situation nu.

Nu är det min tur igen. Jag har hoppat på tåget. Hör hur det rullar, sträcker ut huvudet ur fönstret och känner den varma fartvinden i håret. Whoop! Whoop! Hej sommar!❤️

 

 

 

 

Livet i en projektplan?

Igår fyllde min blogg ett år! Känner ångest över att vilja skriva det där ultimata inlägget. Måste man det? Nej. Jag struntar i det. Haha. Gläds istället åt alla fina kommentarer jag fått genom den det senaste året, att den även har hjälpt många andra, inte bara mig. Underbart.

Firar dagen med att sortera pappershögen i mitt nattduksbord som har vuxit sig allt större under det senaste året. Här kan man hitta allt möjligt… Kallelser till cytostatikabehandlingar, sjukgymnastövningar efter mastektomin, biverkningar vid Zoledronsyrebehandling, den senaste Amoena-katalogen, adresser på peruktillverkare osv. Otroligt så mycket information man har fått (och att den ryms i mitt nattduksbord!!). Minns att det inte var så lätt att ta in allt alla gånger. Det var enklast att lägga allt på en hög… Sova på saken…

Sedan får jag min projektplan för 2016 i händerna igen, den som jag skrev om här för exakt ett år sen. Jag hade skrivit upp alla etapper med viktiga datum i behandlingen i en tidsaxel och hängt upp på kylskåpet. Vilket fokus…tänker jag.

Varför har jag ingen projektplan nu då? Nu när jag fått livet tillbaks! Friheten!

När jag lyfter på det sista pappret, så dyker det upp en bok som jag nu minns har legat där ganska länge… Titeln? FÅ DET GJORT!

Fniss. To be continued… Nu ska jag lyssna på Lalehs Live tomorrow… But I know I live today….❤️