Allt som vanligt – eller?

image

Mars! Vi går mot ljusare tider! Älskar den känslan, samtidigt som återkommande gråa dagar gör sig påminda och fortfarande hör till vanligheten. Vanligheten. Ja, vad är det egentligen numera? För ett par veckor sen kändes det som att allt är som vanligt igen. Har inte varit på något sjukhus sedan slutet på december, senaste samtalet med onkologen var i januari. Vardagen med allt vad det innebär har rullat på… Men är allt som vanligt?

Förra årets Expedition Cancer gör sig ändå alltid påmind på något sätt, på gott och ont, åtminstone en gång per dag…  Inte minst när man ska svälja en av de dagliga långsmala tabletterna (hormon och kalcium) och tabletten råkar volta och hamna på sniskan istället för att dyka rakt ner i svalget… Gah. Då brukar jag passa på att svära lite snabbt. Fniss. Eller när jag plötsligt känner hur ansiktet bara blir tokhett i några sekunder. Hej…hej då vallningar, vi hörs snart igen… När jag kliar mig på övre högerarm och den fortfarande känns som bedövad. Eller jag kommer på mig själv att jag ju inte alls vill duscha publikt på (det än så länge potentiella) gymmet… Plötsligt känns det inte alls som vanligt. Man känner sig ovanlig. Men…vad är det för fel med det egentligen? Allt blir vad man gör det till…. och då måste inte allt vara som vanligt heller! Hoppas att kunna hålla detta mindset kvar – för ovanlighetens skull.❤️

 

Leave a Reply

Your email address will not be published.