Hur var det med att komma i sitt livs form?

 

image

Hej! Det har gått några veckor sen mitt senaste inlägg. Möjligen att jag har haft fullt upp med att komma i mitt livs form som jag började fundera över sist… Haha. Eller så är det bara ekorrhjulet som börjat snurra fortare igen. Flås, flås. Jobbar heltid igen. Det gäller att hänga med…

Att vara i sitt livs form… Det låter stort. Men vad betyder det egentligen? Är det något som går att mäta? Vad är det som ska mätas i så fall? Vad har den för syfte? Ser den likadan ut för alla? Inte riktigt kanske, även om man skulle kunna tro att dess definition, om man nu kollar sociala medier, består av ett visst antal löprundor, incheckningar på gym, smaskiga middagar, fantastiska resor, bak med barnen, kanske… Det är då vi känner oss som nöjdast, lyckligast. För ögonblicket i alla fall. Men är det då vi är i vårt livs form?!

När jag kom tillbaka till jobbet efter min bröstcancer i oktober förra året, så skulle vi berätta om en stor personlig dröm under en kickoff. Jag sa att jag ville komma i mitt livs form. Jag hade precis vågat att inte ha keps längre, kroppen kändes trött och svullen och “jobbkläderna” satt väl sådär. Nu var det dags för comeback. Självklart att det blev min största önskan och dröm då. Och min första tanke var ju faktiskt att börja träna mer, få kroppen att orka mer igen och att kläderna skulle sitta bättre. Men den orkade inte på en gång och sa ifrån, så jag tränade bara när andan föll på. Ingen plan alls. Formen får väl komma när den kommer då… Jobbig känsla, men bara att acceptera.

Nu när jag tittar tillbaka, tittar på bilder från ett år sen, läser gamla inlägg och minns mina tankebanor då, så inser jag… herregud… det var ju då jag var i mitt livs form! Mitt jobb var att försöka att må bra efter omständigheterna. Att försöka se det positiva, ha tålamod. Samarbeta med cellgifter. Stå ut med alla stick. Festa när tillfällen gavs, ta vara på relationer. Tid. Röra på sig trots allt. Acceptera att man kommer att vara stympad, ett tag. Se annorlunda ut. Få mer förståelse för mig själv och andra. Men framförallt stå emot det där förbaskade cancerspöket mentalt. Ha tillit och ro att det går vägen och att det förhoppningsvis inte kommer tillbaka…

Att vara i form här och nu för att kunna vara vid liv… Det är mycket det som det handlar om… Fysiskt och mentalt. Den procentuella fördelningen kan nog variera. Men att kunna ta med sig nyvunnen styrka på vägen, bli ännu starkare… På alla sätt och vis. Acceptera och påverka samtidigt, efter omständigheterna som en ges… Vara nöjd och tacksam. Se till att må bra. Då närmar man sig nog en bra form som håller livet ut. Tror jag nu. Det finns säkert mer som skulle kunna tilläggas… Men där tog orken slut för denna gång. 🙂

Hittade ovan bild från i somras, när jag kände att jag blev ett med stenarna i skärgården, haha, eller stentuff…

Ta fram en bild som får dig att känna dig stark och ha en toppen start på veckan! Kramar?

2 thoughts on “Hur var det med att komma i sitt livs form?

Leave a Reply

Your email address will not be published.