Att hitta tillbaks eller att ta sig framåt

image

Det här med Comeback är knepigt. Jag har inte velat skriva om det riktigt än, bara fokusera på mig själv, men känner nu att det är minst lika viktigt att upplysa om den tiden och ge insyn i hur man kan uppleva den…

Först är man så himla glad att de tuffa behandlingarna är över. Man har kommit ut ur tunneln. Ljuset! Man ville ju så gärna vara tillbaks, leva utanför cancerbubblan, att det blir som förut, fast ännu bättre. Så tacksam över att bara få leva!

Sen när den första euforin har lagt sig, så märker man att kroppen känns sliten och trött. Även fast man har försökt att röra på sig så gott det går. Hjärnan som gått på högvarv, ja nästan varit lite speedad med att se till att klara allt det tuffa, kriga, känns plötsligt tom. Den känner förvisso igen den gamla vardagen, men kan ändå inte hantera den i alla lägen. Att fokusera på nytt/gammalt och koppla. Segt ibland. Japp.

Viljan och den duktiga flickan inombords som försöker piska på, men som bara leder till frustration när kropp och knopp inte ger svar. Biverkningar från cytostatikan som fortfarande kan sitta kvar (upp till ett halvår efter avslutad behandling tydligen). Tillkommer anti-hormontabletter som rubbar balansen, gråa oktoberdagar…

Som min läkare sa för några månader sen, så är det efter behandlingarna man känner sig som sjukast. Japp. På något sätt så stämmer det nog… Samtidigt som läkaren inte har så mycket mer att berätta och vill få ut en ur sjukskrivningen så fort som möjligt… Beräknad efter någon sorts standardmall…

Samtidigt som jag fortfarande behöver komma tillbaks till onkologen i jämna mellanrum för att få anti-kroppar och anti-hormoner. Ändå bli påmind. Hela jag blir lite anti faktiskt! Man blir utsläppt till “friheten” eller är det kanske att man blir lämnad på något underligt sätt. Efter att ha varit hårt bevakad och påhejad, fått de bästa behandlingarna. Välkommen ut, nu har vi gjort vårt. Varsågod och gå vidare… Precis… Här finns en bit kvar att göra i sjukvården eller nej, frisk- och hälsovården!

Jag är säker på att det kommer att lösa sig för mig, men man måste försöka ta för sig fast man kanske känner sig vilsen, försöka sitta still i båten ett litet tag till… Denna comeback etapp är nog inte den enklaste…

Tillbaks till mixerbordet som jag skrev om för ett par månader sen och vrida och justera lite…

To be continued! Ha en underbar onsdag! Kramar!❤️

#waroncancer

 

 

Comeback – ongoing

image

Comebacken är i full gång. Stronger than ever… Det verkar i alla fall håren på benen känna… De är tillbaks med full styrka – redan! Herregud, vilken kraft! Haha. Skönt om man ändå kunnat slippa dem… Eller få dem att fokusera på huvudet istället…

Att fokusera framåt och på rätt saker i samspel med dagsform och ork är nog den stora utmaningen just nu…

Enligt det jag skrev i somras om Expedition Cancer, så går jag nu sakteligen ner från bergstoppen igen med alla dess utmaningar. Försöker hitta min plats i vardagen igen… Det går bra, glad att ha kommit så långt,  även om man ibland skulle önska sig en guide som bara leder en ner nu… Men det är bara att ta de där små stegen…

Märker att jag har varit extremt fokuserad för att nå den där toppen på bästa sätt och att kraftansträngningen har varit enorm. Klart man är trött. Jättetrött ibland. Klart att det inte är så lätt att bara ändra fokus och orientera sig på nytt efter denna resa. Att anti-hormontabletterna säkert också gör sitt. Konsten att hitta balansen, trots att man känner sig asymmetrisk…

Allt har sin tid. Även etapperna i denna comeback. Jag får sätta upp en ny projektplan. Hitta mig själv på nytt. Leva med nya insikter.

All kärlek till er!❤️ Framför allt alla ni som just nu kämpar där ute, man tar sig igenom detta till slut. Ge inte upp. Aldrig.

This is my Fight Song

 

 

Den rosa månaden – ett år sedan resan började

Oktober. Där var den igen. Den rosa månaden. Jag försöker just gå vidare, men blir påmind överallt…

Vad var det som hände? Det går inte att sammanfatta allt i ett kort filmklipp, men jag har försökt. Lite självterapi. Så om det bara kan inspirera och hjälpa andra och mig själv att förstå, så blir jag glad. Vi är så mycket starkare än vi tror!

Se filmklippet här.

Rosa bandet på!?

#waroncancer
#cancerfonden

Tillbaks till jobbet

imageMåndag. Ingen vanlig måndag! Idag var min första dag tillbaks på jobbet sedan mitt cancerbesked. 11 månader sen sist (elva månader mellan bilderna ovan, bilden till vänster då jag skulle på ett sista kundbesök innan sjukskrivningen). Ett ytterligare steg ut ur cancerbubblan!

Ett steg som jag har varit ganska nervös för. Men nej. Det var glädjetårar på vägen dit. I hissen. På vägen in idag… Minns fortfarande så väl hur tungt det kändes när jag lämnade… Men wow, nu är jag tillbaks! Även om det gäller att skynda långsamt och lyssna på kroppen, så är jag på G. Jabbadabbadooo!

Tack Gabriel, Jesper och alla kära kollegor för ert stöd och varmt välkomnande! Säkerhetsbältet är på!?