Den efterlängtade Comeback etappen

imageDå är jag här! Strålningen – check! Hej efterlängtade etapp 5! Comeback!!! Behandlingssträckan som kändes så lång och oförutsägbar för elva månader sen är avklarad. Hurra! Ute ur behandlingstunneln. Jag ser ljuset!

Skönt! Kanske att jag inte känner mig så euforisk som jag trodde, med den där top-of-the-world- känslan… Men det var i alla fall en bra målbild under behandlingen. Och som läkaren alltid har sagt, så har jag fått en tuff behandling… En rejäl bergsbestigning. Klart att man är trött. Och visst, det återstår fortfarande en del… Bröstrekonstruktion, ett antal sprutor och tablettintag inom de nästa tre respektive fem åren, men det får bli en del av den kommande vardagen och inte dominera lika mycket… Håret börjar växa igen redan.

Nu ska jag försöka ta mig ur denna cancerbubbla…  Leva ännu mer! Återgå till jobbet så sakteliga. Försöka att hitta en ny balans… Känns inte så lätt alla gånger, men man får väl ge det lite tid och skynda långsamt. Det är väl det som är utmaningen. Att ladda om mentalt och gå vidare. Det kommer säkert bli mer inlägg om det i framtiden…

När jag kom in på strålningsavdelningen för sista gången i fredags, så möttes jag av ett härligt tjutande barnskratt i korridoren. En sjuksäng kom rullades runt hörnet och i den satt en liten pojke med sin mamma. Jag vet inte vart han var på väg eller vad som väntade honom, förmodligen visste han det knappt själv… Men det som slog mig var att han – trots allt “sjuka” runtomkring – bara satt där och kände in det roliga istället, det bästa av färden och anpassade sig till de olika rörelserna av sängen. När den stannade upp, tog fart igen, gick fort, långsamt, när den svängde runt hörnet… Jag fick plötsligt en bild på hur jag själv har tacklat denna expedition cancer… Att göra det bästa av färden, så gott det går. Ta varje etapp för vad den är utan att försöka titta alltför långt framåt och undra vad som väntar runt nästa hörn för det går inte. Här och nu…

Men jag skulle ju aldrig kommit framåt utan den där sjuksängen och dem som varsamt skjutsat den och avlöst varandra med det… All underbar sjukvårdspersonal som jag fått träffa på vägen! Evigt tacksam för det!

Personalen på strålbehandlingen på KS har varit helt underbar, man har kännt sig så väl omhändertagen. Ännu en gång kändes det nästan som att säga hej då till nyvunna arbetskollegor i fredags… Tack Mia, Malin och Hanna och alla andra! Hoppas verkligen att ni läser detta!❤️

Sedan åkte jag hem till Annika, min medsyster och vän (och hudterapeut på www.hudscrubben.se) som överraskade mig med världens skönaste ansiktsbehandling. Bort med de döda hudcellerna, fram med de nya. Lite champagne på det och jag kände mig som ny. Mot etapp 5. Nu kööör vi! Leva livet och njuta!

Ha en underbar söndag! Kramar!❤️

3 thoughts on “Den efterlängtade Comeback etappen

  1. I am so glad for you Tove to have made this long journey so successfully and positive – you are woman, hear you roar!! Right on girl!!! You are amazing…strong…faithful…a fighter through and through…a true inspiration. I am blessed to call you friend…sister!! ? We continue to hold you up in prayer and you are In My thoughts every day. Hugs my far away friend…my sister across the ocean!!?

Leave a Reply

Your email address will not be published.