Comeback kick-off

imageNu är den igång på riktigt, den femte etappen – Comeback. Jag behövde komma iväg, bryta lite tankemönster och ladda om. Så det blev en spontan två-dagars trip till Brighton. Min egen lilla kick-off. Jag har verkligen längtad efter att få komma tillbaks dit igen!

Att få kicka igång en nystart där nu, precis som jag gjorde för 25 år sedan när jag flyttade dit för att jobba som au-pair, kändes bara så passande och rätt!

Heja Comeback!❤️ To be continued…

image

Den efterlängtade Comeback etappen

imageDå är jag här! Strålningen – check! Hej efterlängtade etapp 5! Comeback!!! Behandlingssträckan som kändes så lång och oförutsägbar för elva månader sen är avklarad. Hurra! Ute ur behandlingstunneln. Jag ser ljuset!

Skönt! Kanske att jag inte känner mig så euforisk som jag trodde, med den där top-of-the-world- känslan… Men det var i alla fall en bra målbild under behandlingen. Och som läkaren alltid har sagt, så har jag fått en tuff behandling… En rejäl bergsbestigning. Klart att man är trött. Och visst, det återstår fortfarande en del… Bröstrekonstruktion, ett antal sprutor och tablettintag inom de nästa tre respektive fem åren, men det får bli en del av den kommande vardagen och inte dominera lika mycket… Håret börjar växa igen redan.

Nu ska jag försöka ta mig ur denna cancerbubbla…  Leva ännu mer! Återgå till jobbet så sakteliga. Försöka att hitta en ny balans… Känns inte så lätt alla gånger, men man får väl ge det lite tid och skynda långsamt. Det är väl det som är utmaningen. Att ladda om mentalt och gå vidare. Det kommer säkert bli mer inlägg om det i framtiden…

När jag kom in på strålningsavdelningen för sista gången i fredags, så möttes jag av ett härligt tjutande barnskratt i korridoren. En sjuksäng kom rullades runt hörnet och i den satt en liten pojke med sin mamma. Jag vet inte vart han var på väg eller vad som väntade honom, förmodligen visste han det knappt själv… Men det som slog mig var att han – trots allt “sjuka” runtomkring – bara satt där och kände in det roliga istället, det bästa av färden och anpassade sig till de olika rörelserna av sängen. När den stannade upp, tog fart igen, gick fort, långsamt, när den svängde runt hörnet… Jag fick plötsligt en bild på hur jag själv har tacklat denna expedition cancer… Att göra det bästa av färden, så gott det går. Ta varje etapp för vad den är utan att försöka titta alltför långt framåt och undra vad som väntar runt nästa hörn för det går inte. Här och nu…

Men jag skulle ju aldrig kommit framåt utan den där sjuksängen och dem som varsamt skjutsat den och avlöst varandra med det… All underbar sjukvårdspersonal som jag fått träffa på vägen! Evigt tacksam för det!

Personalen på strålbehandlingen på KS har varit helt underbar, man har kännt sig så väl omhändertagen. Ännu en gång kändes det nästan som att säga hej då till nyvunna arbetskollegor i fredags… Tack Mia, Malin och Hanna och alla andra! Hoppas verkligen att ni läser detta!❤️

Sedan åkte jag hem till Annika, min medsyster och vän (och hudterapeut på www.hudscrubben.se) som överraskade mig med världens skönaste ansiktsbehandling. Bort med de döda hudcellerna, fram med de nya. Lite champagne på det och jag kände mig som ny. Mot etapp 5. Nu kööör vi! Leva livet och njuta!

Ha en underbar söndag! Kramar!❤️

Sista strålningen

image

Imorgon bitti går jag i mål på den fjärde och sista stora etappen i behandlingen! Sista strålningen 25/25. Jag går i mål. Mål! Jag fattar inte. Är bara så trött. Så trött att jag inte ens orkar skriva något vettigt just nu… Många, många tankar, samtidigt som man bara är tom. Men, jag kommer att gå i mål! Haha. Yes!??

Resor

image

Då var det måndag igen och jag lyckades ta mig genom trafiken utan att behöva köa! Wohoo! Sista strålningsveckan nu. Helt otroligt. Någon slags semesterkänsla smyger sig på…

Egentligen skulle jag ha varit på träningsresa på Rhodos nu. En resa som jag även gjorde förra året vid den här tiden, strax innan mitt cancerbesked. En resa jag aldrig kommer att ångra. Minns vilken ångest och dåligt samvete jag hade innan, för att jag skulle resa utan familjen… Men det var en av de bästa sakerna jag någonsin gjort. Man måste verkligen unna sig detta då och då. Lever fortfarande på den energin jag fick då. Det gäller att skapa sådana minnen, alltid, när man har möjlighet!

När jag ser solen idag tänker jag på solen på Rhodos eller andra fina resmål som man har varit på. Alla upplevelser blir ett. Till en magisk känsla.

På hemresan, EFTER sådana resor brukar (eller brukade åtminstone) jag tänka att det är helt ok om planet skulle krascha… tacksam dock att det inte har inträffat… Vill resa om och om igen. 🙂

Ha en underbar måndag. Kramar!❤️

Tomten?!

image

Glöm aldrig humorn… Nej, jag har inte blivit galen… Hoppas verkligen inte att du som läsare tycker att bilden är osmaklig. Ibland måste man bara ta fram humorn och garva åt eländet. Mycket enklare då. Humorn har hjälpt mig så otroligt mycket de senaste månaderna – nej, alltid egentligen. Att se komiken i saker och händelser och göra det  bästa av situationen.YOLO som min 10-åring kan slänga ur sig här och var.

Varje kväll när jag går och lägger mig, tittar jag på peruken som sitter på en ställning på byrån i sovrummet. Ibland kan det även ligga ett silikonbröst brevid… Dottern har gått förbi där ibland och sagt: Vad konstigt, där ligger det ett bröst… Så fnissar vi båda… Vilken flexibilitet! Att bara kunna ha ett bröst liggandes så där. Eller att ha ett på huvudet… Det var nog med den tanken denna bild blev till (när ingen annan var i rummet)… 🙂 Bjuder på den. Inget konstigt alls. Så är det. Liknar det en tomte kanske?

Visst har det varit en jobbig väg, från att hår och bröst har varit en självklar del av en själv, till att de enbart blir prylar som ligger på byrån om nätterna… Man vill inget annat än att cancern är borta, men efter ett tag så ser man sig själv i spegeln och undrar vad sjutton det var som hände?!

Min tröst har hela tiden varit att allt går att fixa i dagens läge, även om det kanske inte är på en gång alltid… Håret växer igen. Men så länge får man vara  glad över att ovan tomte finns! 🙂

Eller NEJ…min underbara make förstås som älskar mig för den jag är och stöttar mig på ett så fint sätt. <3 Jag älskar dig!

Trevlig helg! Kramar!

#waroncancer