Botten upp – den sista!

 

image

Idag är dagen kommen. Chemo 10/10!  In i dimman en sista gång, sen är etapp 3 avklarad. Wohoo, jag är där! Målgång på denna jobbiga, något vidriga, etapp. Jabbadabbadooo!

Idag följde, förutom maken, även barnen med till sjukhuset en liten stund. Underbart att få ha dem med och visa dem mitt för närvarande andra hem (eller som sonen så skämtsamt sa mitt tredje, då jag inte får glömma ishallen i Rimbo!?)

Just nu pumpas den sista påsen in i blodet. Halva påsen kvar. Efter det kommer nästa lyckomoment… Picclinen i armen kommer att dras ut! Så fort jag mår bättre, ska jag bara bada, bada, bada! Möjligen även hoppa från klipporna med barnen. Haha. Frågan är om BH-inlägget kommer att hoppa ur då… Kommer det att flyta eller att sjunka tro?! Nya funderingar…?

Nu ska jag bara ta mig igenom denna vecka. Sen blir det lite njutning och nya tag inför nästa etapp, 5 veckors strålbehandling.

Glömde både bok och hörlurar hemma idag. Den enda tidningen som var tillgänglig på behandlingsrummet idag var denna:

image

Yay, tänkte Landkrabban med ett leende…

Skål och botten upp!❤️

#waroncancer.com

 

 

 

 

 

 

 

I eller ur form?

image

Där var den igen! Leva-loppan-veckan i behandlingscykeln. Sista veckan inför nästa kur. Veckan man mår som bäst och vill göra som mest. Och nu är det även den “sista”!!! Eller?! Låter ju inte klokt…

I början av behandlingen såg jag alltid till att göra något extra roligt just på helgen i den veckan. Det var ett sätt att fira framstegen i denna första långa etapp. Etappen som bestod av sex kurer vart tredje vecka.

En ganska förutsägbar tillvaro: dålig vecka, mellanvecka, leva-loppan-vecka, dålig vecka, mellanvecka osv. Jag hade tur att jag inte bara fick dåliga veckor… Så tacksam för det!

Många gånger funderade jag över att fortsätta med detta när behandlingen är över… Att medvetet ha en leva-loppan-vecka i en återkommande cykel, även när den vanliga vardagen är igång igen… Möjligen en utmaning med orken bland alla vardagliga måsten, men varför inte? Det måste ju inte alltid vara några stora saker. Bara något som man planerar och som ska ge livet lite extra krydda. Säkert inget man ångrar att ha gjort den dagen man inte kan göra det längre! Jag ska iaf försöka…

Sen var det det här med formen (och träningen)… Medans jag envist fortsatte att träna, iaf Zumba och lite lättare löpning, i början på behandlingen, så gick luften helt ur efter operationen i April, då jag inte heller fick träna på några veckor.

Sedan onkologens ord inför etapp 3 med fyra nya kurer av en annan cytostatika: “Din kondition kommer att avta mer och mer nu för varje behandling, men det är ändå bra om du rör på dig…” De klingar fortfarande i mina öron. Japp, så rätt han hade… Flåsigt värre när jag försökte springa 1.5 + 2.5 km med familjen för några dagar sen…

Flåsigt i ett myyycket långsamt tempo. Men jag rörde iaf på mig. Haha. Ändå kul! Och det var något vi gjorde tillsammans. Bara att komma igen. Som sagt förut, det gäller att kunna sänka kraven, inte stoppa huvudet i sanden och ta fram humorn istället… Så här kommer mina träningstips med en nypa salt…

  1. Löparklocka: Glöm! Spring utan eller ta en vanlig. Se till att vara tillbaks efter en halvtimme bara.
  2. Intervaller: Ja varför inte! En solig sommardag i skogen kan du springa när det är sol på stigen och gå när du kommer i skugga… Har du tur så har du både sol och trädens skugga samtidigt på stigen. Bara att hoppa från ena sidan till den andra… ?
  3. Musik: Absolut! Vad vore livet utan musik. Helst samma låtar, iaf några, så att du kommer ihåg känslan under vissa låtar vid tidigare tillfällen. Det ger perspektiv och sporrar. Headbanga eller vicka på rumpan när ingen tittar. Hihi.
  4. Armhävningar som avslutning: Alltid bra att känna sig lite stark… Be någon att fota, snabbt!!! (innan orken tar slut…)

Klart! Huvudsaken man rör på sig! Ibland måste man bara VÅGA orka. Här och nu. 😉

Ha en trevlig helg! Avslutar med Dr. Albans låt Sing Hallelujah som är en het kandidat för catwalken till Chemo 10/10 nästa vecka…

Eller har ni några andra förslag? Let me know i så fall! ?

Kramar! Nu ska vi leva loppan! ❤️

#waroncancer

Nya vyer

image
Njuter av härliga, om än blåsiga, dagar i Fjällbacka på Västkusten. Frisyren eller min bandana sitter bra iaf. Haha. Vyn av den vackra skärgården har bränt sig fast på näthinnan och känslan, när vi gick där i blåsten på klipporna i Valö naturreservat igår, kommer jag att kunna leva på länge. Hela familjen bara var. Jag kände mig så frisk! Ingen tanke på cancer eller behandlingen på hela dagen. Så himla underbart!

För att ett par veckor sen googlade jag på alla möjliga resmål utomlands bara för att jag ville komma bort. Men egentligen är det ju bara att sätta sig i bilen och utforska vårt vackra land! Man blir ju hemmablind och måste verkligen påminna sig om det ibland.

imageVisst, sen var det det där med vädret och längtan efter varma sommarkvällar… Men igen, och egentligen, så är det bara att sänka kraven och tänka om… Något jag varit tvungen att göra denna sommar för att jag inte ska vara i solen alltför mycket (huden blir ännu känsligare pga av cytostatika behandlingen) och för att jag inte kan bada (pga Picclinen i armen).

Det kändes jobbigt i början, men det funkar. Till och med ganska bra. Inga tankar på att behöva gömma sig i vassen eller pressa i solen för att bli brun. Bara att göra det bästa av situationen. Njuta ändå. På ett annat sätt. Med ett glas alkoholfri cider i handen. Hehe. Duger alldeles utmärkt det med. Livet känns underbart ändå, bara man lever… Sen när de där pangdagarna väl kommer, så gäller det att ta in och njuta ännu mer. Hoppas innerligt att kunna ha kvar den inställningen även när jag är tillbaks i min gamla vardag med begränsat antal semesterdagar…

I början på sommarlovet sa sonen så klokt: Mamma, nästan skönt att vi inte har planerat något i sommar. Då behöver vi inte stressa iväg…

Så klokt. Här och nu. Om och om igen. Bara vara. Sänka kraven. Hoppas detta även kan inspirera dig som läser på något sätt! Kram!❤️

image

 

Semester

image

Dimman är över för denna gång och vi har åkt till Västkusten för att se lite annat och komma bort från sjukhus och vårdcentraler. Efter en underbar kväll i Göteborg igår, så vaknade vi till de fruktansvärda nyheterna från Nice i morse.

Man vill inte tro att det är sant. Människor, som förmodligen njöt på samma sätt som vi gjorde igår. Människor som med sin egen lilla historia, kamp och livslust har förlorat sitt liv. På ett helt meningslöst och fruktansvärt sätt. Plötsligt. Bara sådär. Igen. Så vidrigt och avskyvärt. Man kan inte ta in det.

Mina tankar går till Frankrike, alla offer, deras nära och kära, ja, alla mäniskor som bara vill och ville ha ett bra liv, utan våld och terror. Ett liv med det mest grundläggande: Frihet! ❤️

Vi försöker fortsätta att njuta av våra semesterdagar. Barnen somnade direkt efter en heldag på Liseberg. Efter att jag själv mest har varit bänkad idag (och funderat över en tant-recension av Liseberg…), så blir det väldigt skönt med sängläge nu.

Kramar & kärlek till er! Ta hand om er!❤️

 

 

Bästa känslan!

imageNär det efter en lång och evig vecka vänder igen.

När man idag gör det som man inte trodde var möjligt igår…

Ett svalkande tantdopp med armarna upp i luften! Wohoo! Victory!

När fåglarna kvittrar i kvällssolen och smultronen smälter i munnen på vägen hem.

image

Stunder av lycka!❤️ Det gäller att se dem. Ta vara på dem!

#waroncancer